Loja

Att sitta i svettigt biomörker. Att höra folk flämta när de händer något oväntat. Att höra sig själv snyfta över en fantasikaraktärs död. Att ha sin storasysters förstående, svettiga hand i sin. Att titta henne i ansiktet, och se att även hennes tårar sakta trillar ner över kindbenen. Att prata med någon på vägen hem. Att sitta där på tunnelbanan och diskutera allt in i minsta detalj, att fälla ytterligare några tårar. Det är så underbart. Det går inte att beskriva med ord. Bara ni som varit med om samma sak kan förstå.

Harry Potter har gjort livet så underbart härligt. Harry Potter- böckerna är vännen som aldrig svikit, men som ändå fått mig att fälla mest tårar.



Jag och min storasyster innan premiären av femte HP-premiären. då hade mina händer aldrig rört ett exemplar av Deathly Hallows. Sjukt.