Loja

Jag träffade dig här om dagen, visste inte vad jag skulle säga, göra. Jag vågade knappt titta dig i ansiktet.



Ni vet den där känslan när man rodnar vid tanken på människan, när magen ständigt pirrar, när man hela tiden dagdrömmer med ett leende på läpparna. När man gråter på nätterna av att känslan säkerligen är obesvarad?
Kärlek, kallas det. Inte olycklig, inte lycklig.


Puss

Det känns att jag har blivit äldre, och nej, nu menar jag inte i kroppen. Jag har fler kompisar, fler intressen, fler saker att göra över huvud taget, och jag har varit väldigt, väldigt upptagen på sista tiden.  Jag har jobbat, varit med vänner, jobbat, skolan, prao, vänner och några fler vänner. Jag har roligt nästan hela tiden, men jag känner mig stressad. Jag vill umgås med alla mina kompisar och nu har jag lyckats umgås med nästan alla (de som bor i andra sräder: NI ÄR SAKNADE) inom bara någraa veckor, även fast jag både haft skola och jobb.

Idag t.ex, praoade jag först (på världens finaste dagis med världens finaste barn, kan jag tillägga) sedan skyndade jag mig att gå och köpa en macka på VI så att jag skulle få lite energi för det var direkt därifrån till jobbet, efter jobbet drog jag till min lillasysters bad, väntade på att hon skulle komma dit med taxi, och var med henne där. Direkt när jag kom hem åt jag en god och efterlängtad middag.

I går hade jag en ovanligt lugn dag. Efter skolan drog jag hem och tog en macka och vilade lite, sedan åkte jag till PUNKmedis där stickcafé vankades.

I morgon kanske jag ska kolla nya glasögon med mami. Beror på hur mår.

Hur har ni det?

Här är lite saker folk sagt till mig, som jag blir glad av!



"Du har vad som krävs för att bli författare"- Christopher (förra sv-lärare)

"Du KOMMER bli författare!"- Gabriella

"Du är jätteduktig på attt skriva, Lovisa"- Rebecca

"Sättet du skriver är....!"- Christopher

"Du är jätteduktigt"- Ann, min ny Sv

"Du underskattar dig själv, den här är jättebra"- Ann


Det är nog några av de bästa :D